Idag 17:e april är det två år sedan Autoimmun handbok kom ut, och det vill vi fira med en berättelse från AnnaMaria Sköld som använt boken som stöd i sin hälsoresa.
NOT: Blogginlägget innehåller annonslänkar (Bokus).
Följ gärna AnnaMaria Sköld på instagram-kontot: @a.m.s.vardagsmat
Jag heter AnnaMaria och är 42 år.
Efter sommaren 2017 hamnade jag i en utmattning och blev sjukskriven. Jag kan nog säga att de senaste 10 åren bestått av diverse hälsoproblem (magbesvär, hormonobalans, rosacea, förlossningsdepression, stress, ledvärk, hjärndimma mm). Så jag var i rätt dåligt skick när jag i januari 2020 blev diagnosticerad Morbus Crohns, efter ett år av mag- och tarmbesvär som eskalerat.
I augusti 2019 sökte jag vård på vårdcentral och jag fick lämna massor av prover. Avföringsprov visade tecken på blod, så nästa steg blev en rektoskopi, där de inte kunde se någon blödning, varpå man gick vidare med en koloskopi. I januari 2020 blev jag kallad till Medicinavdelningen på sjukhuset varpå jag fick min diagnos. Jag hade fått ett brev hem efter koloskopin där man skrev att de funnit en inflammation, så jag hade läst på lite inför besöket med läkaren.
Autoimmun handbok och ett år av omlån
Bl a läste jag på forum för andra med Crohns och Ulcerös kolit, eftersom jag inte visste då vilken av de två det kunde vara. Där kom jag i kontakt med AIP för första gången och blev intresserad. Jag lånade Autoimmun Handbok på biblioteket och läste intensivt. Efter ett år av omlån, har jag nu köpt den själv. Jag har haft så mycket användning av denna bok och eftersom man kan använda den som en uppslagsbok så vill jag ha den i mitt hälsobibliotek.
Den (Autoimmun handbok) stärker mig med lättförstådda fakta, jag känner mig peppad av kunskapen den ger mig, skapar ett intresse att grotta ner mig vidare i vissa bitar.
Den var så intressant, lättläst och lätt att förstå. Jag har inte läst den från pärm till pärm, men mer registersökt, valt ut kapitel som jag vill och behöver fokusera på just där jag är i min process, så jag har gått igenom större delen av boken. En otroligt fin handledning, jag skulle rekommendera alla med autoimmun sjukdom att läsa den. Egentligen tycker jag att den borde finnas i allas hem. Det är så mycket matnyttigt om hur kroppen fungerar, så vem som helst som har ett egenintresse av sin hälsa skulle ha nytta av den. Den stärker mig med lättförstådda fakta, jag känner mig peppad av kunskapen den ger mig, skapar ett intresse att grotta ner mig vidare i vissa bitar. Det är inte en bok man måste läsa från pärm till pärm och den är inte tungrodd vilket är skönt.
Rädsla som drivkraft
Jag har alltid varit öppen för alternativ; att det inte bara finns en sanning, ett sätt. När jag fick min diagnos blev jag rädd för vad sjukdomen kunde utvecklas till. Den rädslan blev en enorm drivkraft till att ta saken i egna händer. För jag tänker så här: kan man äta sig sjuk, kan man också äta sig frisk(are). Oavsett om jag kanske inte i framtiden kan neka till medicinering, jag kanske hamnar i ett läge där jag inte har något val, då vill jag ändå göra och ha gjort så mycket som jag själv kan för att stärka min kropp, så att jag åtminstone kan må så väl jag bara kan i min sjukdom. Jag har ett ansvar att ta hand om mig, min egen hälsa är mitt ansvar.
3 veckors förberedelse
Jag satte upp ett datum ca 3 veckor framåt i tiden. Jag ville ge mig själv en bra möjlighet att förbereda mig så att jag inte skulle få för enkla anledningar att sluta med kostomläggningen. Så jag gick igenom skafferi och kylskåp (rensade och sorterade min hylla/familjens hylla), gick igenom frysen och läste recept, la en lapp i kryddlådan, vilka kryddor som var ok, skrev inköpslistor och beställde på nätet de specialråvaror jag ville prova men inte gick att köpa i vår lokala butik.
Mat- och symtomdagbok visade tydliga resultat
Jag införskaffade även Mat- och symtomdagbok för att få koll på allt jag stoppade i mig och hur jag mådde. Ett väldigt bra komplement. Den 22 februari 2020 fyllde jag i mitt startfält. Jag fick ihop summan 124. Redan efter 2 veckor av AIP försvann min hjärndimma, och efter ytterligare någon vecka min ledvärk. Min värk i höften dröjde dock ett halvår innan jag en dag kom på mig själv med att jag inte längre kände av den.
Den 22 februari 2020 fyllde jag i mitt startfält. Jag fick ihop summan 124. /…/ Varje månad gör man en ny utvärdering och efter en månad var jag nere på 26, efter två månader 23 och efter tre månader 2 (!).
Varje månad gör man en ny utvärdering och efter en månad var jag nere på 26, efter två månader 23 och efter tre månader 2 (!). Jag trodde knappt att det var sant! Utan att fylla i vad jag åt och mitt dagliga mående och utvärderingen efter varje månad så hade jag inte sett samma förbättring. Jag kände att det var en viktig bit att fylla i den boken, dels för att inte ”fuska” med någon mat, ha koll på allt ifrån avföring till mående, för att se om jag fick reaktioner, dagsstatus osv. Ett bra hjälpmedel, som jag sedan fortsatte i ett kollegieblock. Visst det kan man ju göra från start också, men jag tyckte det var skönt med en färdigtryckt bok där jag kunde fylla i det viktigaste och få en kontinuitet i det. Jag märkte att när jag skrev en egen matdagbok så slarvade jag mer.
Ett år senare har jag återintroducerat väldigt mycket
Det är högst individuellt när man känner att man kan börja återintroducera. För min del körde jag elimineringsfasen i 3 månader, därefter fick jag ett kraftigt histaminpåslag så jag gjorde ytterligare restriktioner och tog även bort histaminrika livsmedel (efter SIGHI-listan). Så på sommaren så återintroducerade jag sakta ett livsmedel i taget. Jag har inte haft någon brådska med det och jag har hittills inget direkt jag inte tål. Nu, över ett år senare, har jag återintroducerat väldigt mycket men det finns livsmedel jag inte kommer att återinföra i min kost, såsom gluten.
Såhär bra som jag mår idag, trodde jag inte var möjligt.
Just nu är jag halvvägs i en graviditet, för vårt tredje barn. Något jag för ett eller ett par år sen trodde var förbi, pga min hälsa, mående och orkeslöshet, öppnades nu upp igen då jag fick tillbaka livet. Jag är så otroligt glad över att jag vågade prova AIP, för så här bra som jag mår idag, trodde jag inte var möjligt igen!
