Avsnitt 104 Vad kan vi lära av våra förfäders benknotor (podd + blogg)

TV-programmet “Maten som förändrade världen” hade premiär i SVT 21 januari 2024. Programmet berättar om den senaste tidens forskning om övergången till jordbrukskost med spannmål, mejeriprodukter och baljväxter och vad den gjorde med människors hälsa. I detta blogginlägg och i 104 avsnitt av podcasten Paleoteket berättar Karl Hultén mer om programmet och om vad vi kan lära oss om hur en hälsosam kost bör se ut. 

Lyssna på avsnitt 104

Prenumerera på ”Paleoteket” i din podcastapp:

Eller lyssna direkt här

Avsnittsanteckningar

“Maten som förändrade världen” hade premiär i SVT 21 januari 2024. Programmet berättar om den senaste tidens forskning om övergången till jordbrukskost med spannmål, mejeriprodukter och baljväxter och vad den gjorde med människors hälsa. I detta avsnitt berättar Karl Hultén mer om programmet och ger sina kommentarer på vad vi kan lära oss om hur en hälsosam kost bör se ut för människor.

Tack vare en bosättning i Turkiet har forskarna tillgång till enastående material. Den tidens tidiga jordbrukare begravde sina döda under golvet i sina hus. Skeletten visade tecken på att hälsan försämras på grund av den nya jordbrukskosten. Kostens brist på variation ledde till bristsjukdomar och det fanns tecken på anemi. Antropologerna var förvånade över detta men konstaterade att det måste bero på att kosten var för rik på kolhydrater och för fattig på protein, samt att det var brist på vitaminer och spårämnen för de första jordbrukarna.

I programmet undersöker man om jordbrukssamhällets kost har hunnit sätta sina spår i våra kroppar. Och man använder uttrycket ”genetisk anpassning” när man talar om den mutation som lett till att de flesta i Norden kan bryta ner laktos. Den här mutationen tog 2000-3000 år att etableras i befolkningen enligt programmet. Vi anser dock inte att en enskild mutation som tillåter fortsatt laktasproduktion i vuxen ålder kan räknas som en genetisk anpassning utan att det endast är en mutation, det påverkar alltså inte i någon högre grad vad som är en optimal kost för människan.

Vad kan vi då dra för lärdomar om våra förfäders hälsa vid övergången till den nya kosten?

Först och främst, att våra kroppar till en viss grad har anpassat sig till den nya kost som jordbruket introducerade, men det betyder inte nödvändigtvis att den är optimal för vår hälsa.

Tack vare en bosättning i Turkiet har forskarna tillgång till enastående material. Den tidens tidiga jordbrukare  begravde sina döda under golvet i sina hus. Från 1960 till 2017 grävdes kvarlevor ut som gav information om 830 personer, vilket är en betydande mängd. Skeletten visade tecken på att hälsan försämras på grund av den nya jordbrukskosten. Kostens brist på variation ledde till bristsjukdomar och det fanns tecken på anemi. 

Antropologerna var förvånade över detta men konstaterade att det måste bero på att kosten var för rik på kolhydrater och för fattig på protein, samt att det var brist på vitaminer och spårämnen för de första jordbrukarna. En forskare visade upp två jämförbara nyckelben från en jägar-samlare bredvid en jordbrukare från samma område. Jordbrukarnas ben var synbart tunnare och speglade en lägre muskelmassa och kortare kroppslängd jämfört med jägar-samlarna.

Tandhälsa och kostens påverkan

Tandhälsan försämrades också och visade tecken på undernäring och infektioner. Jordbrukarnas tänder var angripna av karies och deras kranier visade hålrum som uppstår vid järnbrist. De var också mycket kortare. De fick tandlossning och infektioner i munhålan. Deras tänder var nedslitna och helt tillplattade. Forskarna hade teorin att malningen av brödet lämnade småsten efter sig, men det är också möjligt att nedslitningen av tänderna beror på att emaljens kvalitet var sämre på grund av brist på vitaminer och proteiner. Kolhydraterna ansågs också ha försämrat munhälsan enligt forskarna.

Genetiska anpassningar till jordbrukskosten

I programmet tas två exempel på genetiska anpassningar till den nya kosten upp. Det första exemplet är den ljusare hy som utvecklades för att kompensera för D-vitaminbristen som den näringsfattiga kosten medförde. För det andra tog programmet upp förmågan att bryta ner laktos som ytterligare ett exempel på genetisk anpassning. Vi menar att båda dessa exempel INTE tyder på anpassning utan främst är nödlösningar. 

D-vitaminbrist i modern tid

Låt oss börja med D-vitamin som exempel. En anpassning till den D-vitaminfattiga jordbrukskosten var alltså ljusare hy…..men har vi verkligen anpassat oss?! Vi vet ju att i princip alla som bor i Sverige vintertid riskerar för låga nivåer av D-vitamin. Särskilt vissa riskgrupper är känsliga såsom äldre, personer och, de som undviker solen eller använder solkräm. Två grupper som också får brist lätt är veganer och överviktiga (eftersom D-vitamin binds upp i fettväven). När det gäller studier kring brist så är de gränsvärden som finns idag i sverige bristfälligt underbyggda av forskning. De svenska riktvärdena bedömer värden under 50 nmol/l som insufficiens och med detta gränsvärde har 23.1% av svenska män och 17.1% svenska kvinnor bristande nivåer. Men detta är kanske inte helt rättvisande.

Studier visar brist på D-vitamin

En studie fann att bland kvinnor i klimakteriet med hjärtkärlssjukdom, hade 53% D-vitaminbrist och 32% hade låga D-vitaminnivåer. Detta indikerar att D-vitaminbrist kan vara relativt vanligt bland äldre kvinnor, särskilt de med vissa hälsoproblem. Man har hos spädbarn funnit att Rakit (Engelska sjukan) kan uppkomma vid nivåer på mellan 40–45 nmol/l. Att sätta en adekvat nivå till över 50 nmol/l kan därför kritiseras särskilt med tanke på det vi i dag vet om sambanden med autoimmun sjukdom.

Internationella jämförelser av D-vitaminbrist

Liknande siffror hittar man i studier på kvinnor från Danmark, Finland, Polen och Irland så har man funnit att nästan samtliga har lägre nivåer än 50 nmol/L bland unga flickor (omkring 12 år) och att två tredjedelar av de äldre kvinnorna har lägre än 50 nmol/L. Vi talar mer om det här i avnitt 27 av podden https://www.paleoteket.se/avsnitt-27-nordiskt-morker-d-vitamin-och-autoimmun-sjukdom/

Har vi anpassat oss till jordbrukskosten?

Slutsatsen är att NEJ, vi har inte anpassat oss till att äta jordbrukskosten här i norr. Vi överlever kanske, men vår hälsa tar skada. Vi vet att D-vitaminbrist bidrar till stor ohälsa i norden, och vi är inte anpassade till att få i oss så lite D-vitamin som vi får i dag, trots att processad mat och mejeriprodukter är berikade med D-vitamin många gånger. 

Mjölk och laktostolerans

Laktostolerans är förmågan att smälta laktos, ett socker i mjölk och mjölkprodukter, tack vare fortsatt aktivitet av enzymet laktas i tunntarmen. De flesta människor föds med förmågan att producera laktas, men hos många minskar denna förmåga efter barndomen, vilket leder till laktosintolerans. Genetiken bakom laktostolerans är kopplad till en variation i DNA nära LCT-genen, som kodar för laktasenzymet. Hos människor med laktostolerans finns mutationer i detta område som leder till att laktas fortsätter att produceras i vuxen ålder. Dessa genetiska mutationer är vanligare hos populationer med en lång historia av mjölkdrickande. Det är ett exempel på hur genetiska egenskaper kan påverkas av livsstilsfaktorer som kosten.

Genetisk anpassning vs mutation

I programmet används uttrycket ”genetisk anpassning” när man talar om att de flesta i Norden kan bryta ner laktos, men det stämmer inte riktigt. En enskild mutation som tillåter fortsatt laktasproduktion är INTE en genetisk anpassning utan bara en mutation. Och den mutationen tog 2-3000 år att etableras i befolkningen enligt programmet.

Men jag vill belysa skillnaden här mellan en verklig genetisk anpassning och bara en mutation. Vi kan ta ett exempel från djurriket. Råttor och andra gnagare som har enzymet fytas för att bryta ner fytinsyra. Det visar att gnagare har ätit spannmål och andra växter under så lång tid att de har ett särskilt enzym i magen för att bryta ner antinäringsämnet fytinsyra. DET är en genetisk anpassning. Att utveckla ett nytt enzym för att ta hand om antinutrienter. Och om några hundra tusen år kanske även människor har detta enzym i magen om vi fortsätter äta bröd. DET skulle vara en genetisk anpassning. För att vara tydlig: Vi är alltså inte genetiskt anpassade till att äta spannmål eller dricka mjölk. Det är sämre för din hälsa ju mer spannmål du äter, vilket också återspeglas av fynden som SVT-programmet berättar om. Det är sämre för kroppen eftersom spannmål har så låg kvalitet. Och därför är det svårt att anpassa sig genetiskt eftersom människans gener inte kan påverka det faktum att spannmål är ett lågkvalitativt livsmedel med för lite näring och för många antinutrienter. Mjölken är mer näringsrik, men är också en vanlig orsak till inflammation, allergier och andra kroniska symtom.

Avslutande lärdomar

Vad kan vi då dra för lärdomar om våra förfäders hälsa vid övergången till den nya kosten? Först och främst, att våra kroppar till en viss grad har anpassat sig till den nya kost som jordbruket introducerade, men det betyder inte nödvändigtvis att den är optimal för vår hälsa.

Det framgår att ju friskare en person är, desto bättre kan denne generellt sett tolerera en kost rik på spannmål och baljväxter. Om du inte upplever några negativa symtom kan du överväga att inkludera spannmål i din kost. Vi ser generellt färre symtom från glutenfria spannmål som ris, havre och majs.

Det bör dock understrykas att spannmål och baljväxter alltid innebär en viss belastning för kroppen. Även om vi genetiskt sett har anpassat oss något till denna nya, mindre optimala kost, kan spannmål, baljväxter och kanske även mejeriprodukter fortfarande försämra vår hälsa.

Som experter som följer människors hälsa på nära håll är det tydligt för oss att individuell tolerans för den nya kosten varierar avsevärt. Framför allt ser vi att behovet av jordbrukarnas kost minskar och behovet av jägarsamlarkost ökar med åldern för att undvika nya tecken på ohälsa.

Sammanfattningsvis är det viktigt att lyssna på sin egen kropp och dess reaktioner på olika livsmedel. En kost som fungerar bra för en person kanske inte är lämplig för en annan. Det handlar om att hitta en balans som passar just din kropp och din hälsa. Var också på din vakt mot att inkludera för mycket spannmål i din kost. Den delen bör bli mindre ju äldre du blir.