Sköldkörtelhormon innehåller jod som byggsten och därför kan inte sköldkörtelhormon bildas om det inte finns tillräckligt med jod i kroppen. Globalt är också jodbrist fortfarande ett stort problem, men i Sverige är det sedan länge löst genom att vanligt bordssalt berikas med jod.

Joderingsprogrammet

Det svenska joderingprogrammet startade 1936 och allt vanligt bordssalt började berikas med jod. På den tiden var jodbrist vanligt i Sverige och många fick struma eller drabbades av nedsatt kognition (kretinism). En tid efter att man börjat berika salt och mejeriprodukter började en ny sjukdom visa sig. Snart skulle den bli den vanligaste immunologiska sjukdomen på jorden och drabba 100-tals miljoner kvinnor. I Sverige är hypotyreos i dag större än diabetes, och för varje år ökar antalet drabbade.

Samband mellan hypotyreos och för mycket jod

Sambandet mellan jodberikning av maten och hypotyreos har observerats i en lång rad studier över hela jorden. (1, 2, 3) De flesta är i dag överens om att för mycket jod faktiskt bidrar till sköldkörtelsjukdom genom att stimulera aktiviteten hos det protein som producerar sköldkörtelhormon (tyroxinperoxidas, TPO). Detta ökar risken för en autoimmun attack från immunförsvaret. Det finns till och med studier som visar att minskat intag av jod kan förbättra produktionen av sköldkörtelhormon hos Hashimotospatienter. (4)

Jod är alltså ett tveeggat svärd. Det är nödvändigt, men konsekvensen av överkonsumtion kan bli förödande. Att ensidigt ta jod kan medföra risker, särskilt om dosen ligger över rekommenderad mängd. Det är därför klokt att vid sköldkörtelsjukdom undvika kosttillskott som innehåller jod. Exempelvis algprodukter kan innehålla för mycket. Joderat salt är bra så länge mängden (jod) inte blir för stor. Tre gram jodberikat salt per dag räcker, vilket är betydligt mindre än de flesta svenskar äter.

Tre gram jodberikat salt per dag räcker, vilket är betydligt mindre än de flesta svenskar äter.

Havssalt innehåller nästan inget jod alls, vilket betyder att du måste äta fisk och skaldjur om du bara använder havssalt. Vanligt berikat salt innehåller 50 mikrogram jod per gram, medan havssalt bara innehåller 0,3 mikrogram. Rekommenderat dagligt intag för en vuxen eller barn över tio år är 150 mikrogram jod per dag. För gravida är motsvarande rekommendation 175 mikrogram och för ammande 200 mikrogram.

Rekommenderat dagligt intag för en vuxen eller barn över tio år är 150 mikrogram jod per dag.

De flesta behöver äta jodberikat salt för att täcka sitt behov. Det är också viktigt att hålla jodfrågan separerad från saltfrågan. Saltet i sig är inte farligt, men överdosering av jod kan vara det. De flesta svenskar äter i dag 10–12 gram salt per dag (450–600 mikrogram jod) vilket beror på att färdigmat, halvfabrikat och ostar innehåller mycket joderat salt.

Ät jod men ät lagom mycket

Följer du i stället AIP kommer du att naturligt reducera ditt intag av jod. Sträva efter att få i dig omkring 3 gram joderat salt per dag. Om du vill ha mer salt i maten kan du ta det i form av havssalt. Du bör alltid ha både havssalt och vanligt salt hemma. Kroppen lagrar inte jod och därför är det svårt att testa sig för jodbrist. Det bästa sättet att på ett säkert sätt täcka behovet är att ta jod och selen tillsammans och det gör du exempelvis när du äter fisk och skaldjur.

Texten är ett utdrag ur Kokbok för sköldkörteln och blogginlägget innehåller en rättelse av ett tryckfel i boken. Tryckfelsnisse har varit framme och missade att få med tecknet för ”mikro” (µ). Mängden jod ska anges i mikrogram och inte i gram. I och med detta tar vi chansen att dela denna viktiga text även som blogginlägg.

I Kokbok för sköldkörteln kan du även läsa om betydelsen av selen vid sköldkörtelsjukdom och andra faktorer som är avgörande för att läka en sköldkörtel som inte fungerar som den ska.

Bokens matlistor finns nedladdningsbara här.

Referenser

1. Zois, Christos, et al. “High prevalence of autoimmune thyroiditis in schoolchildren after elimination of iodine deficiency in northwestern Greece.” Thyroid 13.5 (2003): 485-489.

2. Chong, W., et al. “Multifactor analysis of relationship between the biological exposure to iodine and hypothyroidism.” Zhonghua yi xue za zhi 84.14 (2004): 1171-1174.

3. Bastemir, Mehmet, et al. “High prevalence of thyroid dysfunction and autoimmune thyroiditis in adolescents after elimination of iodine deficiency in the Eastern Black Sea Region of Turkey.” Thyroid 16.12 (2006): 1265-1271. 

4. Yoon, Soo Jee, et al. “The effect of iodine restriction
on thyroid function in patients with hypothyroidism
due to Hashimoto’s thyroiditis.”
(2003): 227-235.