#136 Nobelpriset 2025: Perifer immuntolerans och vägen mot behandling av autoimmuna sjukdomar

Årets Nobelpris i fysiologi eller medicin gick till Mary I. Bronkov, Fred Ramsdell och Shimon Sakaguchi. De har kartlagt en av immunförsvarets mest fascinerande funktioner: förmågan att lugna ner sig själv och undvika att skada kroppens egna vävnader.

Under nästan tjugo år har vi fått följa många människor med autoimmuna sjukdomar. Vi har sett hur immunförsvaret kan bli lugnare när kroppen får rätt stöd genom kosten och andra delar av livsstilen. Det här är viktigt. Det visar att de flesta, trots diagnos, har kvar en fungerande förmåga att återfå tolerans. Immunförsvaret kan fortfarande dämpa sig – bara förutsättningarna blir de rätta.

Och då väcks frågorna. Varför kommer sjukdomen i skov? Varför finns perioder som är bättre och andra som är sämre? Vad är det som händer när symtomen minskar? Upptäckterna bakom årets Nobelpris ger oss en pusselbit till. De visar hur immunförsvaret hela tiden rör sig mellan aktivering och återhämtning och hur regleringen i det perifera immunförsvaret gör förbättring möjlig.

Forskningen öppnar dörren för framtida behandlingar, men den hjälper oss också förstå varför livsstilsförändringar kan göra så stor skillnad.

Lyssna på avsnittet

Lyssna på avsnittet nedan, via ”Apple podcast” eller via Spotify. Eller sök upp ”Paleoteket” i valfri podcast-app.

T-celler och immunförsvarets balans

T-celler är en av immunförsvarets huvudspelare. De känner igen och bekämpar virus, bakterier och andra hot. När vi får en infektion plockas viruspartiklar upp av antigenpresenterande celler som visar upp små delar av viruset på sin yta. T-cellerna känner igen de här bitarna och reagerar direkt.

Vi har hundratals miljarder T-celler i kroppen. De bildas i benmärgen och utbildas i thymus. Varje T-cell har en unik receptor som gör att immunförsvaret kan känna igen nästan vad som helst – men samma variation innebär också att vissa celler riskerar att rikta sig mot kroppen själv. Därför måste det finnas flera lager av kontroll.

Tymus – centrum för tolerans

I thymus sorteras de farliga T-cellerna bort. Det kallas central tolerans. Men även om systemet är noggrant lyckas några autoreaktiva celler alltid ta sig vidare. Det betyder att kroppen behöver ett andra kontrollsystem ute i resten av immunförsvaret.

Sakaguchis upptäckt av perifera reglerande T-celler

På 1990-talet visade Shimon Sakaguchi att möss som saknar thymus snabbt utvecklar autoimmuna sjukdomar. Men han kunde skydda dem genom att tillföra T-celler från friska möss. Det betydde att det fanns en särskild typ av T-celler som kunde dämpa immunförsvaret och förhindra autoimmunitet.

De cellerna bar markörerna CD4 och CD25. När de saknades helt uppstod autoimmuna sjukdomar som gastrit, inflammation i bukspottkörteln, sköldkörtelinflammation, njurinflammation och ledinflammation. Sakaguchi kallade dem reglerande T-celler – Tregs.

Bronkov, Ramsdell och FoxP3 – nyckeln till tolerans

Mary I. Bronkov och Fred Ramsdell upptäckte en ännu viktigare del av pusslet: FoxP3, en transkriptionsfaktor som styr om en T-cell ska bli en reglerande T-cell. FoxP3 fungerar som en strömbrytare. När den aktiveras programmeras cellen om till att dämpa immunreaktioner.

När möss saknade FoxP3 utvecklade de en mycket aggressiv autoimmun sjukdom. När forskarna förde tillbaka FoxP3 kunde sjukdomen stoppas.

Den mänskliga motsvarigheten: IPEX-syndromet

Hos människor kan mutationer i FoxP3 leda till IPEX-syndrom, en sällsynt men allvarlig sjukdom som nästan bara drabbar pojkar. Här saknas fungerande reglerande T-celler, och immunförsvaret angriper bland annat bukspottkörteln och tarmarna.

Experiment som bekräftade mekanismen

I senare studier lyckades forskare föra in FoxP3 i vanliga T-celler. De omvandlades då till reglerande T-celler som producerade antiinflammatoriska ämnen som TGF-β och IL-10. Det visade att FoxP3 inte bara är nödvändig – utan att den ensam kan styra utvecklingen av tolerans.

Koppling till autoimmuna sjukdomar

Variationer i FoxP3 och CD25 har hittats hos flera autoimmuna sjukdomar: typ 1-diabetes, lupus, MS, reumatoid artrit och psoriasis. Det här har gett oss en bättre förståelse för varför vissa utvecklar autoimmunitet – och varför andra inte gör det.

Kliniska tillämpningar och framtida behandlingar

Kunskapen om reglerande T-celler används redan i kliniska studier. Särskilt lovande är lågdosbehandling med IL-2, som kan öka mängden Tregs utan att aktivera resten av immunförsvaret.

Det undersöks vid flera sjukdomar: typ 1-diabetes, autoimmun hepatit, alopecia areata, reumatoid artrit och autoimmun trombocytopeni.

I framtiden kan genetiskt modifierade T-celler bli en mer exakt form av behandling.

Genetik, miljö och livsstil – hur hänger det ihop?

FoxP3 och Tregs visar att genetik spelar en roll, men de flesta autoimmuna sjukdomar kan inte förklaras av en enskild mutation. Autoimmunitet uppstår oftast när en genetisk känslighet kombineras med faktorer som infektioner, stress, störd tarmbarriär eller långvarig inflammation.

Här kommer kost och livsstil in. En stabil tarmbarriär, jämn blodsockernivå, god sömn och ett dämpat stresspåslag skapar förutsättningar för immunförsvaret att fungera mer balanserat.

Framtida terapier kan hjälpa dem som har större genetisk sårbarhet. Men för många handlar vägen framåt om att stärka den reglerande sidan av immunförsvaret genom livsstilen.

Sammanfattning

Upptäckten av FoxP3 och de reglerande T-cellerna visar att immunförsvaret inte bara handlar om försvar. Det handlar lika mycket om balans.

Nobelpristagarnas arbete hjälper oss förstå varför förbättring är möjlig, varför immunförsvaret kan lugna ner sig igen och hur både forskning och livsstil kan bidra till att återställa stabilitet i kroppen.