I de första svenska kostråden som kom på 1800-talet lyftes kött fram som viktigt för att få starka och friska arbetare till industrin. Att kött var det mest hälsosamma livsmedlet visste man sedan länge. Redan i antikens Grekland fick de olympiska atleterna en köttbaserad kost för att prestera väl.(1) I dag har den här kunskapen delvis gått förlorad och välgjord forskning har fallit i glömska. Det är mycket vi inte vet i dag om hur en karnivorkost påverkar kroppen, men forskning från 1800- och 1900-talen ger oss flera ledtrådar.
Du kan också lyssna på en inläsning av artikeln i avsnitt 65 av vår podcast Paleoteket. Artikeln är skriven för tidskriften Hälsa och funktionsmedicin.
Carl von Linné (1707–1778) var den första vetenskapsmannen att göra observationer kring köttets hälsoeffekter. Under sin första forskningsresa till Lappland år 1732 antecknar han: ”Ett träffeligt köttätande är hos lapparna, i det att ett hushåll av 4 personer äter upp väl en ren varje vecka”.
Linné observerar också att ”lapparna ännu i sextioårsåldern med lätthet sprungo på fjället till skillnad från de feta brödätarna i Skåne”, och: ”dieten förändrar oändligen mycket inbyggarna i ett rike; en norrländsk lapp lever endast av kött, fisk och fågel, blir därav liten, mager, lätt, vig; en bonde däremot i Sveriges södra provinser, på Skåne-slätt, som äter ärter, mycket bovetesgröt bliver stor, grott, styv, stark, sen, tung.”
Vad alla läkare visste
Den tyska professorn i fysiologi Carl von Voit (1831–1908) utformade kostråden som på 1800-talet blev de mest tillämpade i Sverige. Han var särskilt intresserad av näringsupptag och ämnesomsättningen, och man skulle kunna hävda att von Voit grundade den moderna näringsfysiologin.
Vid samma tid kom också lågkolhydratkostens upphovsman, William Banting, ut med skriften Letter on Corpulence – Addressed to the Public (1862). Han betonade hur viktigt det var att undvika mjöl och socker och att istället äta mer kött, grönsaker och fett. Banting var inte forskare, men hade blivit rekommenderad kosten av sin läkare. Den var nämligen konsensus inom skolmedicinen vid den tiden. I bokserien The Practice of Medicine (1869) av Thomas Hawkes Tanner, konstaterar författaren att den samlade erfarenheten är att spannmål och socker orsakar övervikt medan kött bidrar till hälsa och muskelstyrka.
Bellevue-experimentet
På 1800-talet fanns det ännu ingen klinisk forskning som kunde ge stöd åt den allmänna uppfattningen att kött var hälsosamt. Det skulle dröja ända in på 1900-talet innan de första studierna om ren karnivorkost genomfördes. Vilhjálmur Stefánsson (1879–1962) var en kanadensisk polarforskare och etnolog av isländsk härkomst som år 1908 inledde den första av tre expeditioner under vilka han levde med inuiterna. I mer än tio år dokumenterade han deras kost, livsföring och seder. Kosten bestod nästan uteslutande av kött och fisk, och han noterade att deras hälsa var mycket god. Stefánsson vittnar också om att hans egen hälsa blev allt bättre under de år han nästan uteslutande åt kött och fisk. ”Jag var friskare än någonsin och mådde utmärkt då jag enbart åt kött”, berättar han i en intervju från 1957. Stefánsson författade 24 böcker och mer än 400 vetenskapliga artiklar om sina resor och observationer.
Efter hemkomsten till New York möttes Stefánsson av skepticism. Därför enades han och hans medforskare Karsten Anderson om att genomföra en studie för att undersöka vad som hände om de bara åt kött. En medicinsk kommitté med den tidens mest framstående forskare från Harvard-, Cornell- och John Hopkins-universiteten sattes samman och år 1928 skrevs Stefánsson och Anderson in på sjukhuset Bellevue i New York.
Under ett helt år fick de äta karnivorkost bestående av lamm, nötkött, kyckling och bacon. De utsattes för den tidens mest ingående mätningar, undersökningar och provtagningar för att följa hur deras hälsa utvecklades.
Fem frågeställningar var av särskilt intresse:
- Uppstår skörbjugg om grönsaker utesluts ur kosten?
- Orsakar en karnivorkost brist på vitaminer?
- Uppstår mineralbrister (särskilt kalcium)?
- Har kosten skadlig inverkan på hjärtat, blodkärlen eller njurarna?
- Orsakar kosten tillväxt av skadliga bakterier i tarmen?
Resultaten av studien publicerades år 1926 i Journal of the American Medical Association och visade att svaret på frågorna var ”nej” i samtliga fall.(2) Det uppstod inga näringsbrister av något slag och båda försökspersonerna var vid god hälsa efter experimentets slut. Deras avföring var normal men volymen var mindre. Under studieperioden hade många av sjukhusets patienter drabbats av en allvarlig influensa men de båda försökspersonerna tillfrisknade på bara några dagar, vilket noterades som anmärkningsvärt av forskarteamet. Båda försökspersonerna gick ner några kilo i vikt i början av experimentet och höll sedan den vikten resten av året.
Ett liv fritt från sjukdom
Stefánsson berättar i sina böcker om inuiternas styrka, goda tandhälsa och om deras frånvaro av de sjukdomar som drabbar västvärlden, såsom övervikt, hjärtsjukdom och diabetes. Han beskriver i detalj hur deras kostvanor såg ut och varför. Det viktigaste, skriver han, är att äta kött och fett tillsammans, eftersom protein inte räcker för att få en allsidig kost. Att bara äta protein utan fett leder bland annat till magproblem och bristande aptit. Han avslöjar också att inuiterna han studerade inte åt någon inälvsmat, utan att de gav lever, njure, hjärta och lungor till hundarna. Det betyder att de inte fick i sig C-vitamin från lever, som varit en populär myt i väst. Trots det drabbades de intressant nog inte av skörbjugg – den allvarliga bristsjukdom som uppstår till följd av för lågt intag av C-vitamin. Det är alltså möjligt att behovet av C-vitamin är knutet till hur mycket animalier man äter eller att behovet av C-vitamin ökar när man äter en mer näringsfattig modern kost.
Vad kan vi dra för slutsatser?
Det är mycket vi inte vet i dag om hur en karnivorkost påverkar kroppen, men erfarenheten och forskningen från 1800- och 1900-talen ger oss flera intressanta ledtrådar. Allt tyder dessutom på att våra nordiska förfäder levde som inuiterna i den bemärkelse att de värderade storvuxet villebråd högst och att de under större delen av året inte åt nämnvärt mycket vegetabilier. Animalier har varit människans huvudsakliga näringskälla i miljontals år och det är kanske inte så förvånande att just den här typen av livsmedel passar väl med våra genetiska anlag.(3)
REFERENSER:
- Harrison, Adrian, and Else Marie Bartels. ”A Comparison of Ancient Greek and Roman Sports Diets with Modern Day Practices.” Sports Nutrition and Therapy 1.1 (2016).
- Lieb, Clarence W. ”The effects of an exclusive, long-continued meat diet: Based on the history, experiences and clinical survey of Vilhjalmur Stefansson, Arctic explorer.” Journal of the American Medical Association 87.1 (1926): 25-26.
- Cordain, Loren, et al. ”Plant-animal subsistence ratios and macronutrient energy estimations in worldwide hunter-gatherer diets.” The American journal of clinical nutrition 71.3 (2000): 682-692.
